wadell.blogg.se

Tiden bara rusar fram.

Så länge sen jag hann dela med mig av något.

Foten ha strulat - igen, men nu känns det mera som om jag är på banan ... vågar man säga det högt?

 

Att planera en student tog på krafterna men oj vilken glädje.

Att se bästa hjärtat äntligen passera mållinjen var ren lycka. 

Men jag tror att jag skulle behöva sova länge efter för att hitta balansen igen.

Men snart är det semester....

 

På jobbet har det varit många nya saker att sätta sig in i.

Cecilia slutade för några veckor sedan o sen dess går rycktet att ja är den som kickat henne. Att vi inte kom överens. 

Helt fel kan jag upplysa er om.

Vi kom överens o tyvärr är det ingen av oss som ville hon skulle sluta.😞 Men då en omorganisation gjordes på Forma och vi alla blev erbjudna nya tjänster valde hon att tacka nej till en tjänst på 50 % så beslutet var hennes. Tråkigt men ibland behöver man bryta sig loss o byta inriktning - det vet jag om någon.

Just nu går tankarna på högvarv o jag har många idéer inför hösten på Forma. Nu hoppas jag bara få med cheferna på banan. Ja vi får se😊

 

Foten då - ja ni den sista rehaben gjorde att jag stressade vävnaden vilket jag visserligen skulle göra men det gjorde rätt ont. Att behöva backa o minska på repsen tog på psyket. Det är ju snart 7 månader sen operationen.

Jag har hunnit vara i Jönköping o gjort en nervbanetest och den såg bra ut. Tack o lov. 

I torsdags var jag åter hos sjukgymnasten.

Jag vet att jag sagt det förut men det kan man aldrig säga för ofta  - Jag har en GRYM sjukgymnast. 

Efter lite tester o snack kändes det som om han förstod vart smärtan kom ifrån. Min sena, min peruneus sena vill inte riktigt det jag vill. Den är inte så stark o inte heller klarar den av all belastning. 

Fokus nu blir o stärka den - HUR ?🤔

Ja där tänker han åter igen utanför boxen. Fick en övning som jag ganska snart insåg att jag kommer få problem med.

Jag får verkligen jobba med att hitta vinklarna. 

Hälen ut - tyngdpunkten på stortån - upp på tå- vinkla inte in knäna osv....

 

Det blir nog bra det här ❤

 

Studenten var som jag skrev total lycka på alla plan men efteråt har kroppen inte helt velat samarbeta. Hur kan man vara så trött,  hur kan allt man gör kännas som att gå i dy ....

Men nu är semestern nära...

 

Midsommar var kanon. Havravik visade sig från bästa sidan. Trevligt umgänge. Lungt o fint. 

Precis vad jag behövde. 

 

När man går igenom en massa förändringar i tillvaron inser man snart vem som är villig att finnas där.

Tack till dig som stöttat o hjälpt mig. 

 

Tack Diana för den goda pajen du kom till jobbet med igår. 

Tack bästa mamma som hjälpt till att köra mig, laga mat, tvätta o ja allt helt enkelt. Vad vore jag utan dig. 

Tack fina hjärtat för att jag kan bli helt rabiat men du finns ändå där. Jag kan helt enkelt bara få vara mig själv. ❤

Tack till alla som kom på bästa hjärtas student.

Ni gjorde dagen så bra !!

Tack till Maja som fixade med allt på själva studentdagen.

Tack till de som visat mig stöd o framförallt tack till just dig som med ett mess, samtal el mail visat att du tänkt på mig. 

TACK💕

 

Nu hoppas jag det vänder snart o att jag v 29 kan ta en tur till Malung 😊

 

Men innan dess ska jag hälsa på vänner o familj i USA !!

Nu åker vi snart.

Längtar verkligen😊