wadell.blogg.se

#fuckcancer

 

Tårarna har runnit så mycket så idag är jag bara tom. 

Vi visste ju att det skulle bli så här och att det var snart men samtidigt är det svårt att förstå.

Men nu slipper du lida och du får träffa Bill💕

Utan er skulle jag aldrig ha klarat ens en månad i USA.

 

Jag var 19 år och hade aldrig åkt utomlands - jag en tjej uppvuxen på sjön el i en husvagn. Nog hade jag sätt Sverige alltid o ni ska veta att Sverige är otroligt vackert. 

Men att flyga och dessutom till USA,  det skulle bli en otrolig resa.

 

Augusti 1995 startade jag min resa till USA för första gången och tryggheten blev du. Vi kände inte direkt varandra men i lilla Ömo känner alla alla typ. Både du och jag är uppväxta där så det kändes skönt o veta att du fanns i närheten när jag landade. 

Jag hamnade hos en familj ca 20 min ifrån dig och Bill. 

Jag var med under åren som gick då din familj bildades.

Hade jag träffat någon där hade jag nog stannat- jag älskade platsen, miljön o allt jag fick vara med om. 

 

Ni tog med mig till Bills stora familj och där fick jag vara med om traditioner vi inte ens har i Sverige. 

Maten , lekarna o framförallt skratten är saker jag aldrig glömmer. 

Bills förkärlek till att grilla och bjuda på hamburgare - ja det var tider som jag värdesätter. 

När Bill hastigt lämnade oss alla kändes det jobbigt men du starka kvinna lyckades hantera allt.

4 barn,  hund o hus.

Imponerande !

 

Vart fjärde år valde jag att komma tbx till USA och vi hittade på olika saker varje gång. Du visade mig ALLT.

Din dotter Sara o min dotter Kelly fann varandra och vi gjorde utflykter till olika badställen el köpcenter. 

De gånger du var hemma här i Sverige han vi oxå med att ses.

När du stod där på mitt jobb i år överraskade du mig massor men såå glad jag blev. 

Ingen hade vetat om att du skulle komma hem o överraska dina föräldrar. Vilken lyckad överraskning.

 

Du hade redan då ont i kroppen o cancern hade slagit ut mera men att träffa dig med din grymma positiva attityd som du alltid hade gjorde mig glad o stark. 

Du gav mig mitt favvogodis från USA , inte de små påsarna utan två STORA... Vi skrattade gott åt det och så pratade vi om allt. 

Tyvärr gick tiden alldeles för fort och du var tvungen att åka. Men vi pratade om att ses i sommar. 

 

Tyvärr hade du inget att fajtas för längre och tiden var knapp när vi väl kom över. 

Det första jag gjorde var att åka till dig. 

Du satt upp men man kunde se att det var svårt. 

Du var fortfarande positiv o din glädje över att bara vara här lyste igenom dina trötta ögon. 

Att få träffa dig och bara vara där var underbart. 

 

När vi åkte därifrån grät både Kelly och jag. 

Tystnaden i bilen talade sitt språk. 

Varför?

 

Många gånger har jag frågat mig själv varför.

Varför skulle de bli så här,

Varför just nu - du hade ju precis träffa en ny kärlek och ditt liv hade blivit lättare. 

Varför Du, din familj har ju redan haft det tufft. 

Varför , ja ingen vet.

 

Sista dagen i USA - exakt en vecka innan du somnade in. 

Då träffade jag dig för allra sista gången. 

Det var svårt.

Många var o besökte dig. Din mor ,far och bror hade kommit ner. 

Du gillade besök och då du var vaken log du och skrattade med oss.

Det kommer jag ta med mig under de dagar jag tycker saker o ting är tunga.

 

Ditt skratt, din styrka, din glädje över livet - ja du var verkligen en person som levde livet.

Tack för allt du gav mig.

Tack älskade du för tiden tsm med dig o tack för att du var min vän.

 

You will always be in my heart❤