MENY
Kl är 01.47 o jag kan inte sova.
Lungorna o luftrören strejkar IGEN.
För dig som inte läst min blogg innan så kan jag nämna att jag sen 2010 varit sjuk.
Det syns inte på mig och det märks inte förän jag blir förkyld el om min allergi slår till.
I torsdags blev det ett besök på VC i min nya hemstad. Man får börja om med processen när man flyttat. Innan kunde jag ringa in till min läkare på lungmottagningen el de som haft hand om mig under många år på VC i Eksjö.
Men det positiva med att träffa en ny läkare är att man får testa en ny medicin mot min astma o enligt henne framgår det att jag har kol.
Öö vänta nu , det kan inte stämma.
Mina värden har legat på gränsen men ingen har tidigare nämnt något om det.
Som vanligt vägrar jag vara sjuk.
Nya prover och tester är beställda. Nu vill jag se hur allt ligger till. Visst är jag sjuk och kommer alltid vara det, ska bara acceptera fakta o se till att ta min medicin även under de bra perioderna. Men att säga att jag har kol utöver det som tidigare sagts kändes mindre bra.
Alla ställer mig frågan om jag rökt el är rökare. Knappast troligt !!!
Det är så långt ifrån mitt liv man kan komma.
Jag förespråkar friskvård o hälsa.
Jag dricker sällan o jag röker inte och jag älskar att träna och träna är det jag måste göra för att stärka lungorna och klara av tillvaron när skoven kommer.
Ligger här i mörkret och funderar. Tänker tillbaka till förra gången, i somras då det kändes som om lungorna var utanpå och jag trodde jag skulle dö. Skillnaden är att nu hostar jag inte hela tiden bara lite då o då och nu kan jag andas fritt även om det är slemmigt i halsen, jag låter som en kråka då stämbanden är drabbade o lufrörsinfektionen påverkar dem. Det bränner i bröstet när jag andas o det är jobbigt att prata. MEN, nu hoppas jag att jag lyckades få medicinen i rätt tid innan det blev lunginflammation.
I torsdags fick jag både kortison o antibiotika.
Så nu håller vi tummarna för att jag kan operera mig på torsdag.
Torsdag är efterlängtad men om jag låter så här så blir det ju inget. 😔
På torsdag är det tänkt att jag ska få operera min fot igen.
Äntligen , det är ju bara 3 år sen förra operationen men ibland kommer livet mellan.
Nu hoppas jag verkligen det blir av.
Ligger i en säng hos bästa Pappa.
Inser att det är första gången på många år som jag sover kvar. ❤
Att ta sig tid att bara vara, att umgås med familjen känns bra.
Att mina planer för helgen ändrats drastisk känns helt ok. Allt blir inte som man tänkt sig.
Men det blir bra ändå.
Kanske bäst o försöka sova. Sömn är en viktig del i återhämtningen.
Håll tummarna för mig nu så jag blir bättre och får operera mig.
Det är det lilla som räknas o för mig är det, det första målet.
Sov gott💕
LGO - NGU
Life goes on - Never give
Lungorna o luftrören strejkar IGEN.
För dig som inte läst min blogg innan så kan jag nämna att jag sen 2010 varit sjuk.
Det syns inte på mig och det märks inte förän jag blir förkyld el om min allergi slår till.
I torsdags blev det ett besök på VC i min nya hemstad. Man får börja om med processen när man flyttat. Innan kunde jag ringa in till min läkare på lungmottagningen el de som haft hand om mig under många år på VC i Eksjö.
Men det positiva med att träffa en ny läkare är att man får testa en ny medicin mot min astma o enligt henne framgår det att jag har kol.
Öö vänta nu , det kan inte stämma.
Mina värden har legat på gränsen men ingen har tidigare nämnt något om det.
Som vanligt vägrar jag vara sjuk.
Nya prover och tester är beställda. Nu vill jag se hur allt ligger till. Visst är jag sjuk och kommer alltid vara det, ska bara acceptera fakta o se till att ta min medicin även under de bra perioderna. Men att säga att jag har kol utöver det som tidigare sagts kändes mindre bra.
Alla ställer mig frågan om jag rökt el är rökare. Knappast troligt !!!
Det är så långt ifrån mitt liv man kan komma.
Jag förespråkar friskvård o hälsa.
Jag dricker sällan o jag röker inte och jag älskar att träna och träna är det jag måste göra för att stärka lungorna och klara av tillvaron när skoven kommer.
Ligger här i mörkret och funderar. Tänker tillbaka till förra gången, i somras då det kändes som om lungorna var utanpå och jag trodde jag skulle dö. Skillnaden är att nu hostar jag inte hela tiden bara lite då o då och nu kan jag andas fritt även om det är slemmigt i halsen, jag låter som en kråka då stämbanden är drabbade o lufrörsinfektionen påverkar dem. Det bränner i bröstet när jag andas o det är jobbigt att prata. MEN, nu hoppas jag att jag lyckades få medicinen i rätt tid innan det blev lunginflammation.
I torsdags fick jag både kortison o antibiotika.
Så nu håller vi tummarna för att jag kan operera mig på torsdag.
Torsdag är efterlängtad men om jag låter så här så blir det ju inget. 😔
På torsdag är det tänkt att jag ska få operera min fot igen.
Äntligen , det är ju bara 3 år sen förra operationen men ibland kommer livet mellan.
Nu hoppas jag verkligen det blir av.
Ligger i en säng hos bästa Pappa.
Inser att det är första gången på många år som jag sover kvar. ❤
Att ta sig tid att bara vara, att umgås med familjen känns bra.
Att mina planer för helgen ändrats drastisk känns helt ok. Allt blir inte som man tänkt sig.
Men det blir bra ändå.
Kanske bäst o försöka sova. Sömn är en viktig del i återhämtningen.
Håll tummarna för mig nu så jag blir bättre och får operera mig.
Det är det lilla som räknas o för mig är det, det första målet.
Sov gott💕
LGO - NGU
Life goes on - Never give
// Jess
❤❤❤
0